Redan en timme för firandet var Götaplatsen helt full och det fylldes på med folk ända ner till korsningen vid Park Avenue. Och när spelarna anlände, kunde de inte låta bli att tjuvkika för att få en uppfattning om hur många som hade kommit för att fira med dem. Svaret, det var en faslig massa människor som ville hylla de svenska mästarna.
Overkligt, det är otroligt svårt att sätta ord på, var Pontus Widerströms första kommentar, och Andreas Johnson kunde bara instämma.
-Jag kommer inte ihåg så mycket från förra gången det firades på Götaplatsen, jag var bara tio år då. Men jag kommer ihåg att det var mycket folk. Fast jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta mottagande, helt underbart.
Lasse Kronér var den som höll i taktpinnen och till tonerna av Lillasysters intro-låt kungjordes spelarnas ankomst.
Att försöka beskriva stämningen är lika lätt som att ta på en känsla. Folkhavet, glädjen och stoltheten hos alla närvarande var påtaglig. Och Mats Grauers kände sig lite skyldig när han bad om hjälp att skicka signaler till de styrande om en ny arena:
-När indianer kommunicerar, skickar de röksignlaer.
Och publiken var inte sena att hörsamma hans önskan, genast tändes det gröna och röda bengaler som omslöt hela Götaplatsen i en dimma.
-Man ska vara försiktig vad man önskar sig, sade en leende Mats Grauers.
Roger Rönnberg var också påtagligt berörd och erkände att detta var något han drömt om, länge.
-Detta har ju varit drömmen, egentligen varenda gång som jag har kört förbi. Men nu när jag har fått förmånen att uppleva detta så är det svårt att ta in. Men en sak är säker, detta mottagande hade jag inte ens vågat drömma om, det överträffade alla tankar och förhoppningar.
Även vinnaren av Stefan Liv Memorial Trophy, Johan Sundström, var tagen av stunden. Hela han var ett leende men han var också eftertänksam och verkligen kände in varenda sekund av upplevelsen.
-Grymt! Världsklass! Jag kan bara konstatera att det aldrig blir som man tänkt sig och drömt om, detta var mycket värre, mäktigare och maffigare. Jag har haft förmånen att få vinna JVM-Guld men detta är den absoluta toppen. Jag är mållös men kan också konstatera att detta är något som jag vill uppleva igen.
Det var i sanning en unik upplevelse för just denna grupp av hockeyspelare. Högst troligt skulle 99 procent av de supportrar som var på plats för firandet återkomma nästa år men sannolikheten att just detta lag då står på scenen är långt mycket mindre.
Men det fantastiska i idrottens värld är att Frölunda finns kvar och fansen lär sig att uppskatta nya spelare för deras unika egenskaper. Och när man som utomstående betraktare får rysningar, är det lättare att föreställa sig hur spelare och ledare känner.
Festen lär fortsätta länge än och sedan är det dags att ta nya tag. Och nu vet Roger Rönnberg vad som väntar efter nästa SM-guld:
-Det är faktiskt det är både kittlande och jobbigt. Vi vet vad som gäller när vi vinner igen men vi vet också vad vi går miste om. Så det gäller för mig att motivera alla när vi startar nästa säsong, för detta är det absolut bästa sättet att avsluta en säsong på.
