Det blev medalj till slut Frölunda vann bronset

Ett tag kändes som att Frölunda J18 skulle falla på eget grepp i matchen om bronsmedaljerna. Laget spelade övertygande och skapade mest chanser men bjöd Färjestad på deras mål. Och med två måls underläge och bara halva sista perioden kvar såg det onekligen mörkt ut. Men laget samlade ihop sig, reducerade med drygt fem minuter kvar och kvitterade efter 18:02 och fick därmed chans att avgöra på övertid. Efter 3:21 av övertiden kunde Otto Jaksch plocka upp sin egen retur och ge Frölunda den medalj som laget förtjänade.

Frölunda startade som ett lag som spelar den sista matchen för säsongen och hade anfall direkt efter nedsläpp. Tyvärr blev spelarna lite för ivriga och tappade puck i mittzonen och Färjestad kunde ta ledningen efter en spelvändning när det bara hade gått 1:33 av matchen.

Med gårdagens semifinal i färskt minne, var det givetvis den sämsta start som laget kunde få. Men Frölunda skakade av sig målet med en gång och to tag i spelet igen. Man var det lag som hade mest puckinnehav och kunde lägga ned puckar djupt och jobba fast dem i Färjestads zon.

Frölunda skapade inte många direkta chanser men tryckte tillbaka Färjestad, som hade svårt att få ut pucken ur egen zon. Visserligen fick Färjestad några lägen att vända spelet men Frölunda jobbade bra tillbaka. Frölundas tryck på Färjestads försvarare betalde sig till slut. Man vann pucken i anfallszon och Jonathan Johnson blev helt frispelad i slottet.

Han tog emot pucken och sköt ett snabbt handledsskott, utan chans för målvakten. Spelet jämnade ut sig efter Frölundas kvittering och Färjestad tilläts att komma lite högre upp i planen. Man skapade ett par längre anfall i Frölundas zon men Frölunda kontrollerade spelet ganska bra.

Frölunda fick den sista chansen i den första perioden. Med 36 kvar av perioden fick Frölunda powerplay och skapade en riktigt bra chans. Pucken spelades in till en helt fri spelare i slottet. Men i stället för att skjuta direkt, togs pucken emot och en Färjestadsspelare hann täcka skottet.

I den andra perioden fick Frölunda fortsätta sitt powerplay från den första perioden utan att skapa någon riktigt bra chans. I stället drog man på sig en utvisning och den första chansen skapades när Färjestad blivit fullt lag. Ett vinkelskott tog högt upp i bröstet på målvakten.

Frölnda klarade av sitt boxplay utan större problem och kunde faktiskt ha fått ledningen. En Frölundaspelare blev helt fri vid Färjestads blålinje men tappade skäret och ramlade. Frölunda var det lag som förde spelet och hela tiden jobbade för att etablera anfallsspel. Man spelade fyndigt och med hög fart och tvingade Färjestad att backa hem och försvara sig.

Frölunda skapade en ny chans från kanten, målvakten räddade men den back som jagade fick en utvisning för holding. Frölunda lyckades inte utnyttja sitt powerplay men fortsatte att anfalla mot ett Färjestad som blev passivt och hade svårt att flytta fram spelet.

Frölunda tog ledningen efter drygt halva den andra perioden. En tekningsvariant på den högra sidan i anfallszon gav utdelning, och Michael Schumacher kunde ta pucken, flytta sig in mot mitten och skjuta ett handledsskott, låg på målvaktens klubbsida.

Men när man trodde att Frölunda på allvar skulle ta över matchen, bjöd man i stället in Färjestad. Bara dryga minuten efter ledningsmålet fick Färjestad, ganska enkelt, kliva in i Frölundas zon och göra 2-2. Färjestad hade sedan chansen att ta ledningen efter att Frölunda tappat pucken i egen zon och gett motståndarna två rena lägen i samma byte. Frölunda tog tillbaka initiativet och en individuell prestation, fint mellan klubba och skridsko, gav Frölunda ett nytt powerplay.

Laget skapade två bra möjligheter i powerplay men den sista millimetern saknades. Frölunda fick faktiskt chansen till ett nytt powerplay bara sju sekunder efter att Färjestad blivit fullt. I stället för att Färjestad fick ett friläge, bedömde domaren att en spelare haft för bråttom ut på isen och Frölunda fick en ny chans med en man mer. Denna gång var spelet inte lika bra, det var faktiskt Färjestad som fick den bästa chansen med en man mindre. Frölunda fick den sista möjligheten i den andra perioden, ute på vänsterkanten. En skottfint, backen lade sig ner och spelaren gick runt och sköt från tekningscirkeln men målvakten kunde rädda.

Matchbilden från de två föregående perioderna fortsatte, Frölunda förde spelet och Färjestad satsade på spelvändningar. Tyvärr, med Frölundaögon sett, var Färjestad lyckosamma. Man tog ledningen med 3-2 och fick också 4-2 i ett powerplay, efter 9:20 av den sista perioden.

Frölunda hämtade kraft och tog över spelet totalt. Man fick också en reducering, efter 14:25, en styrning på ett backskott av Alexander Gidebring. Och Frölunda fortsatte sin forcering, bland annat med hjälp av mycket fysiskt spel. Man tryckte ner Färjestad och kunde till slut åstadkomma en kvittering. Jonathan Johnson tappade pucken på Färjestads blålinje, vilket gav lite extra utrymme att kliva in i zon. Frölunda kom tre mot två och efter att Johnson vunnit tillbaka pucken kunde han spela fram den till en helt fri Erik Blomgren framför Färjestads mål. Med 1:58 kvar av den sista perioden hade Frölunda kommit tillbaka och matchen gick till övertid.

Där var det Färjestad som hade den första chansen efter 1:21. En spelare kom in från kanten och fick skottläge med Frölundas målvakt kunde rädda närskottet. Sedan vände Frölunda och satte väldigt hårt tryck på Färjestad. Ett tag såg det ut som att Frölunda spelade powerplay, Färjestadsspelarna avvaktade i egen zon, oroliga för att gå bort sig. Just det bytet gav ingen utdelning men Frölunda fortsatte att kliva fram.

Och i bytet efteråt kom avgörandet. Philip Martinsson fick pucken och sköt ett slagskott som gick utanför. Pucken studsade ut till Otto Jaksch, som sköt direkt från vänsterkanten. Målvakten räddade med lämnade retur, en retur som Jaksch var först på. Han höll i pucken och lurade en försvarare och skickade sedan in pucken, högt på målvaktens plocksida.

Och sett till hela matchen var det rättvist att Frölunda till slut kunde bärga bronsmedaljerna. Och i den sista matchen för säsongen fick Björn Liljander se sitt lag resa sig en sista gång och visa att återväxten i föreningen är mycket god.

- Jag tycker att rättvisan segrade till slut, vi var det lag som skapade mest i matchen. Men återigen höll vi tyvärr på att tappa på grund av egna misstag. Det var riktigt skönt att kunna reda upp det och få vinna säsongens sista match. Det var vårt mål och nu kommer vi att åka hem med en medalj. Nu ska vi fira detta och sedan tar vi påsklov i en vecka. Men därefter börjar vi träningen igen. Vi vann ju inte guld, det betyder att det finns mer att träna på, säger Björn Liljander med ett skratt.

Men segern satt riktigt långt inne och i slutet av matchen spelade Frölunda hårt på kort manskap.

- Vi valde att använda de spelare som kändes extra heta och som vi bedömde var dem som ville vinna mest. Det är också viktigt att vara medveten om att det handlar om att vinna så många 50/50-dueller som möjligt. Vi spelade hårt i slutet och det gav ju resultat. Helst av allt, hade vi naturligtvis gärna mött Brynäs, som vi inte har spelat mot i år, men nu avslutade vi i alla fall på bästa sätt.

- Och för mig, som gör första säsongen i Frölunda, har det varit fantastiskt roligt. Jonas, Martin och reste av gänget i organisationen har inte bara gjort ett otroligt jobb, de har dessutom fått mig att känna mig välkommen och alltid visat en positiv attityd som gjort det lätt att åka till jobbet varje morgon. Hela organisationen, inklusive spelarna, gör att jag tycker att jag har det bästa jobbet i världen vilket ger mig ytterligare kraft. Och vi har ju, som sagt, något att träna för nästa år, avslutar Björn Liljander.

Gå till sida: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 … 129. Nästa