– Det var det numret jag ville ha när jag kom upp i A-laget, säger Jörgen och skrattar.
Han hade det i Frölundas ungdomslag och det var också det numret han spelade i under åren med St. Louis Blues i NHL. Det var också det nummer han fick när han kom tillbaka till Frölunda efter avslutad NHL-karriär.
– Men det spelar egentligen inte så stor roll vilket nummer man har på ryggen, säger Jörgen.
Och att det blev tröja nummer 19 som åkte i taket beror på att han gjorde sju säsonger med den tröjan innan han åkte över Atlanten och ”bara” fyra med tröja nummer 22 när han kom tillbaka.
En som är extra glad över att Lars-Erik Johansson hade lagt beslag på tröja nummer 22 när Jörgen tog steget upp i A-truppen är Jonas Esbjörs. Han har gjort nummer 22 till sitt alldeles egna nummer.
Esa har till och med tatuerat in numret på armen.
– Skojar du? säger Jörgen.
Och skrattar innan han fortsätter:
– Ja, det har i alla fall inte jag gjort.
Det kunde ha blivit en karriär som fotbollsspelare. Jörgen spelade i stadslaget för juniorer och valet mellan fotboll och ishockey var tufft.
Men när Agne Simonsson ringde till Warta och ville värva Jörgen Pettersson till Örgryte sa Wartas klubbledning nej.
– Jag skulle bli ettårsfall som 16-åring och det var jag inte intresserad av, säger Jörgen.
Som i samma veva fick chansen att träna och spela med Frölundas A-lag.
Då blev det hockey i stället.
– Så jag kanske ska vara tacksam mot Wartaledarna att de inte ville släppa mig, säger Jörgen.
Men de fick ändå inte någon nytta av hans fotbollskunnande. För när han meddelade dem att han ville satsa på ishockeyn talade de om för honom att han inte fick spela vidare i deras division 4-lag.
Då blev det spel i Hällingsjös division 3-lag i stället fram tills han fyllde 20 år.
– Det går ju inte att göra den kombinationen nu, säger han. Nu börjar man ju träna organiserat med ungdomslagen väldigt tidigt och ungdomarna tvingas välja.
Men det där med att ungdomarna tränar så mycket mer nu än de gjorde på hans tid går han inte med på.
– Allt är så mycket mer organiserat med lagen i yngre år nu, men killarna kommer inte i närheten av den tid på isen som vi hade, säger han.
Och minns.
– Jag började inte spela organiserat i Frölunda förrän jag var tolv år, men jag började spela hockey när jag var fyra-fem år och på den tiden var det ju kalla vintrar så vi spolade upp en isyta ute vid Biskopsgården och sedan åkte vi där hela vintrarna efter att vi kom hem från skolan.
– Det blev både fyra och fem timmar skridskoåkning och hockeyspelande om dagen. Det är väl nästan vad killarna har i veckan nu.
Jörgen gick den låga vägen hos Frölunda. Han började i Göteborgs hockeyskola på Hisingen och när han var tolv år frågade ledaren där om han var intresserad av att träna med en elitgrupp som skulle bildas.
– Det var allt jag visste och när jag kom till Frölundaborg visade det sig att det var Frölunda som hade ett lag, säger Jörgen.
Så han halkade in i klubben utan att han visste om det själv.
– Jag hade ju gått på matcherna i alla år och stått på läktaren och sett laget spela, men på den tiden hade vi killar aldrig en tanke på att vi själva en dag skulle kunna spela där. Det var inte alls som nu när småkillar pratar om att bli proffs. Vi kunde knappt ens tänka oss att spela med Frölunda i allsvenskan.
Det blev mer än så.
Det blev spel under fyra säsonger i St. Louis Blues och en avslutande säsong i NHL som delades mellan Washington Capitals och Hartford Whalers. Totalt 373 NHL-matcher och imponerande 325 poäng på de matcherna.
Första matchen i Frölundas tröja var en semifinal i GP-pucken med B-pojkarna mot Mölndal.
– Den minns jag ännu, säger Jörgen. Vi förlorade den, men sedan vann vi GP-pucken tre år i rad och det var stort som tusan på den tiden när man kunde läsa om matcherna i tidningen dagen efter.
Hans sista match för Frölunda gjorde han säsongen 1990/1991.
Ja, sista och sista. Hockeykarriären i Frölunda håller på ännu med spel i Oldtimers.
– Vi försöker träna några gånger i månaden i alla fall och det är riktigt roligt att spela med dem, säger han.
Mycket på skoj. Lite på allvar.
– De man möter blir ju yngre och yngre så då måste man väl träna mer och mer. Man vill ju inte göra bort sig, säger han och skrattar.
Annars är det en annan idrottskarriär som tagit vid, den som golfspelare!
Jörgen har två i handicap, men har varit scratchspelare tidigare och har faktiskt två säsonger på Telia Touren, den svenska elittouren, bakom sig.
– Jag tänkte jag skulle försöka kvala in där och lyckades med det så jag spelade där i två säsonger, men sedan hann jag inte med det längre, säger han.
Han hade också planer på att åka med Kenta Nilsson till kvalet på den europeiska seniortouren för att försöka spela till sig det tourkortet tidigare i år.
– Men det blev inte av den här gången. Kanske någon gång i framtiden, säger han.
Golfen har också blivit hans jobb. Från mars månad fram till september ligger han ute på vägarna och jobbar för Callaway. Han avverkar 5 000 mil i bil och har 130 övernattningar varje golfsäsong runt om i hela Sverige för att hjälpa spelare över hela landet att hitta rätt golfutrustning.
Det blir en del hockeysnack också under de resorna för en av Frölundas legendariska spelare: nummer 19, Jörgen Pettersson.
Jörgen Pettersson
Född: 11 juli 1956.
Klubbar: Frölunda (1973-1980, 1986-1991), St. Louis Blues (1980-1985), Washington Capitals (1985-1986), Hartford Whalers (1985-1986), Hanhals IF (1990-1991), Härryda HC (1993-1994), Kungsbacka HC (1994-1995).
Meriter: SM-silver 1980.
Landskamper: 33 A.
