De är inte så många som är kvar i Frölunda, spelarna som är födda 1994. I dagens upplaga är det Pontus Widerström och Andreas Johnson även om många fler är etablerade spelare på elitnivå. Tillsammans med Erik Karlsson är Andreas Johnson den ende i Frölunda som vunnit alla guld på ungdoms- och juniorsidan och nu har han alltså chans att bli unik. Erik är i Carolina Hurricanes organisation så nu är det bara Andreas kvar.

Och han har minnesbilder från alla sina SM-Guld:

-Jag kommer ihåg när Niklas Folin avgjorde mot Rögle och att vi bara kastade oss i en stor hög när vi vann med U16. Från J18 och J20 kommer jag ihåg att det vara under samma helg, jag kommer ihåg Filip Jacobssons flärpskott som gick in och Juntunens flipp ur egen zon när det bara var sekunder kvar. När det gäller J20 så kommer jag ihåg att Jonathan(Andreas bror) blev magsjuk, jag kommer ihåg att vi hämtade upp 0-3 och vann med 6-3, där Sebastian Collberg sköt två stenhårda i krysset. Jag fick berättat för mig, av en kompis, att jag har chans att bli historisk men själv hade jag faktiskt ingen koll. Nu ska det bli fantastiskt kul att få spela SM-Final, det är ju inte så många hockeyspelare som får göra det under en säsong.

Han är ganska säker på att det kommer att bli en annorlunda matchbild mot Skellefteå jämfört med matcherna mot Djurgården och Luleå.

-I de matcherna var det vi som var spelförande och våra motståndare mer chippade ut puckarna. Luleå var ett väldigt tufft lag att möta och det kändes aldrig klart, de hittade hela tiden sätt att komma tillbaka. De var skickliga i powerplay och även om vi var bättre fem mot fem så gick det aldrig att slappna av. Mot Skellefteå kommer det att bli mera fart, det är två lag som vill vårda pucken och det kommer nog inte att bli lika fysiskt, säger Andreas.

Han är en viktig del i Frölundas offensiva spel och får stort förtroende i powerplay. Han är irrationell och har en förmåga att få med sig pucken i trängda lägen. Han tycker själv att han har växt och det har faktiskt inte så mycket med ytterligare ett års träning att göra:

-Sedan jag fick chansen att vara med A-laget så känner jag att jag har tagit kliv för kliv. Jag känner att jag är jämnare i spelet och jag har fått ytterligare styrka i kroppen. Det har inte så mycket med träningen att göra, det handlar mer om erfarenhet och att hela tiden komma rätt i situationer på isen. Jag har helt enkelt blivit mognare som spelare och det är ingenting som du kan träna på. Det tar tid att växa in i seniorspel och när det gäller vissa delar av hockeyn är erfarenheten det som gör att du fortsätter att utvecklas.

Han är alldeles för slipad för att lova saker men tycker att gruppen har en bra känsla och att det finns fog för viss optimism:

-Det kommer att gå bra och jag har positiva bilder. Det är final och det kommer naturligtvis att bli otroligt tufft men vi är redo för den största utmaningen i svensk hockey. Det känns att det börjar närma sig och det ska bli vansinnigt spännande. Jag brukar inte vara nervös inför match men det är klart att det finns ett visst pirr i kroppen inför viktiga matcher. Det är snarare innan match som det kan vara lite spänt, du målar upp olika bilder och scenarier för vad som kan hända. Man kan kalla det en positiv nervositet. Men när du kommer ut på isen så vill du bara köra. Jag behöver inte hitta en speciell känsla inför matcherna men jag laddar alltid mentalt så att jag är förberedd inför match. Och nu är det inga problem att ladda. Jag hittar mängder med positiva bilder och det ska bli sköntnär pucken äntligen släpps, säger Andreas.

Han har möjligen ett antal bilder lagrade i sin mentala bildbank, där han ser sig själv i Niklas Anderssons roll i finalserien mot Färjestad när Frölunda vann sitt senaste SM-Guld. Men om så är fallet, då behåller han det för sig själv